Lurren

Lunch har intagits i form av Pong tillsammans med en kär kollega. Alltså, hon är inte kär, jo det är hon väl i sin man men det är inte det som huvudsakligen kännetecknar henne, men hon är mig kär. Så... var var jag nu... ? Det hur som helst är en ren lyckträff och slump att vi lyckades slita oss från varandra till slut, vi har en förmåga att hamna i så engagerande diskussioner att vi nästan missar flyg och sånt.

Nu skriver och tänker och skriver och tänker jag igen.