Undrens tid är inte förbi

Det är inte utan att jag känner viss stolthet. Över maken som ikväll sytt i knappar i både skjortor och byxor. När jag inte gjorde det satte han sig och påtade på egen hand. Klart han får fixa det själv, kan man tycka. Ja självklart, men min kvinnliga list säger mig att det är bra att uppmuntra!

- Här sitter vi och har syjunta! konstaterade jag, när han sydde knapp och jag fållade en duk.
- Jag har inte syjunta, jag har militärjunta! fick jag till svar. Visst, whatever works.