Ryggen höll för passet. Höften blev, som vanligt efter träning, värre. Nu linkar jag runt och kvider. Farao, mina barn kommer att minnas barndomens mamma som en suckandes och pustandes sådan. Jag tycker det är tragiskt och ledsamt det här med att förvandlas till en enda stor skada bara för att jag passerat 40.
*Går gråtandes iväg för att göra dagens övningar för att motverka hälsporren*
Känner äckligt mycket igen mig. Undrar hur mycket av ens kroppsliga skröplightet som har att göra med graviditeterna. Och var ska det sluta? Är man så här smärtig at 39 liksom, hur blir man som pensionär?
SvaraRaderalinda: brrr...
SvaraRadera