fredag, juni 7

Några tårar, fast mest glada sådana

Jag tänker ofta på min farmor. Hon finns lite varstans i mitt liv trots att hon själv inte är kvar hos oss längre. I en ring på mitt finger. I den fina dockan i bokhyllan. I blomkrukorna i fönstret. I folkdräkten i klädkammaren. I en gammal Grythyttanstol på altanen. Och alltid uppe i det blå när solen skiner.

Idag är det ett år sedan hon lämnade oss, 96 år gammal. Jag saknar henne nästan varje dag och har en miljon fina minnen som jag plockar fram då och då.

<3


6 kommentarer:

  1. Du är ofantligt lik henne.

    SvaraRadera
  2. Ni är väldigt lika!

    Jag känner likadant med min farmor och mormor. Farmor lämnade oss för 6 år sedan, 92 år gammal, och mormor i mellandagarna 2012, 85 år gammla. De fattas mig!!

    SvaraRadera
  3. I dina drag också, säger jag. Så lika!

    SvaraRadera
  4. Håller med Cruella, ni är så lika. Fint!

    SvaraRadera
  5. Tänkte just säga det alla redan sagt. Lika är ni.
    Fint att kunna ha lite minnen av henne runtomkring dig <3

    SvaraRadera
  6. Slogs också av likheten!

    SvaraRadera