Tänkte till där under träden

Nej jag kan inte riktigt släppa det. Trots att jag inte har lyssnat klart. När jag gick ut för att köpa lunch gick jag förbi de nu nästan helt överblommade körsbärsträden. Brukar tycka det är lite sorligt när det där rosa blommyllret inte längre är kvar. Att det är ett helt år tills jag får se det igen.

Idag tänkte jag istället, att det är ok. Jag kommer att få se körsbärsblommorna nästa år igen. Och flera tiotals år till om jag har tur. Att vara lyckligt lottad att inte veta när livet tar slut innebär också, tycker jag, ett ansvar att ta vara på det man har här och nu. Körsbärsblommor, nära och kära, allt. Och hoppas att jag får ha allt länge länge.

Nästa år igen, ok?