Jag började det här inlägget med att gnälla lite över hur mycket det är hemma och på jobbet och hur jag inte känner mig helt frisk.
Men så kom jag att tänka på brevet jag fick idag, från Actionaid. Där en 45-årig kvinna från Etiopien berättar om sitt liv. Hur svårt och fattigt hon och hennes familj haft det, särskilt när skörden slår fel och under svår torka, men att mycket har blivit bättre med Actionaids hjälp. För att dom har fått getter som ger mjölk och som dom kan sälja. För att hon får möjlighet att lära sig sina rättigheter och utbilda sig. Hon avslutar brevet med att tacka för att jag hjälper till med att göra det möjligt.
Jag är fadder och girlfriend i Actionaid, och det känns så väldigt bra när jag ser att jag hjälper till att hjälpa.
Jag känner mig fortfarande inte helt frisk, men i hjärtat känns det mycket bättre. Tack för brevet, Almaz!
Tack för den subtila påminnelsen om att det är bra att stanna upp och lyfta blicken - vi har det ganska bra!
SvaraRaderaNu är jag också girlfriend!
/Bina
jag, som förutvarande FN man, med fyra missioner på mitt "track record" Väljer, av empiriska orsaker, att inte kommentera detta inlägga vidare- Men- jag är glad att du är glad!!
SvaraRaderaPS Liberia var något av det värsta jag upplevt. DS
/ C.
bina: hej girlfriend! :D
SvaraRaderac: och jag väljer att inte kommentera ditt svar vidare.