Byxans svarta får

Det ska man kanske inte, men nu gör jag det ändå. Säger aldrig. Till detta märkliga hatkärleksplagg. Snickarbyxan. Det är ett plagg av ondo, vill jag hävda. På grund av att det nässlar sig in och påverkar hjärnan på de märkligaste av sätt.

Det är ju uppenbart ett barnplagg, men nån slags inbyggd hakklapp. Ändå har det under åren hänt att jag tänkt Men det är ju ett kul, och gulligt! plagg ändå. Men tack och lov strax kommit till sans.

Jag ser tre, och alls icke fler, i vuxen ålder godkända användningsområden för snickarbyxan:

1. Som gravid kan man väl få svassa runt i det märkliga plagget. Kanske för att det går att knäppa upp brallorna i sidorna vartefter magen växer?
2. Jag har ofta föreställt mig målandes i ett par hängselbrallor. Med ett vitt linne under. På en stege. Med färg här och var. Men, hur ofta målar man då?
3. Som namnet antyder, när man snickrar. Som jag så ofta gör...

När byxan sen dyker upp i shortsform blir jag bekymrad och matt. Och drar i min livlina = jag är 41 och behöver aldrig mer ens överväga om detta kan vara ett plagg för mig. Tack gode gud. 

Gå direkt i fängelse utan att passera gå.