Sonen läser läxan för mig ikväll. Om Leos mormor som är från Spanien och som berättar för Leos klass i skolan hur de firar spansk jul.
Och då händer det. När sonen läser de sista raderna märker jag hur mina ögon tåras. I något slags post-julmood.
Noche de paz... och att jul är jul och att det är fint överallt.
- Uh...
- Vad, mamma? Gråter du?
- Ja det var ju lite fint det där med julen.
- Eh...
Jag har ingen annan förklaring än att jag kände the complicity...
Mammaförbannelsen.
SvaraRaderaMvh, hon som bölar för allt.
hanna: ;)
SvaraRadera