Nu har cirka tvåhundrasju personer frågat mig om jag har ny frisyr. Och ja, det har jag väl. Eller, jag har dragit håret uppåt istället för åt sidan. Men jag tackar och bockar för alla komplimanger!
Fast som en kollega sa: - Du är ju van vid komplimanger.
UPDATE: Sådär ja, nu börjar jag bli otrevlig också. Men när samma person för femte gången under dagen gör uttalanden om mitt hår orkar jag inte riktigt. Vänligt men bestämt sa jag att Tack men nu räcker det, nu behöver vi inte prata mer om min frisyr.
Ja, vi talar hårresande problem!
I sann Magdalena Ribbing-anda! ;)
SvaraRaderawhynja: jaså, van vid komplimanger eller trött på dom? ;)
SvaraRaderaJag tänkte snarare på hur man undanber sig kommentarer vänligt men bestämt. En annan (jag!) hade nog inte kunnat formulera sig lika vänligt.
SvaraRaderawhynja: det beror ju lite på vem man har framför sig, man kan ju göra det med glimten i ögat :)
SvaraRadera