Jag lagar mat (!). Ser att det sitter nåt grönt på en låda bredvid spisen. Ah, sallad tänker jag och tar på det gröna. Mitt antagande visar sig vara felaktigt. Det gröna på hyllan är alls icke sallad utan en bit avocado som jag slajsat upp tidigare.
När jag tar med handen på något som jag tror är en bit sallad och möts av en helt annan konsistens, en mjuk och lite svampig sådan, blir den omedelbara reaktionen ren och skär skräck. Min hjärna sänder ut en paniksignal: EN GRÖN MÖRDARSNIGEL; AKTA DIG FÖR F*N!!! Varpå jag gallskrikande kastar mig bort från allt vad kök, hylla och möglig mördarsnigel heter.
Ytterligare en sekund eller två senare fattar min hjärna att den har gjort bort sig och försöker släta över det hela med att skratta lite tillgjort och föreslå mig att närma mig det gröna igen.
Jag tar bort den förbannade avocadobiten från hyllan (vilket är skitsvårt eftersom den verkligen är mjuk och svampig) men jag har icke förlåtit hjärnan.
Jag ryggade tillbaka och undslapp mig ett "hjälp" i skogen häromdagen. Det var ett torrt löv som rörde sig emot mig och jag fick för mig att det var en liten ... håll i dig ... säl! Haha, jisses, undras om jag är utarbetad?
SvaraRadera1) Vad hade ett sådant litet djur möjligtvis kunnat göra mot stora mig? 2) Vad skulle en säl göra mitt i skogen? 3) Har någon någonsin sett en så liten säl?
Hahaha, det skulle jag velat se ;)
SvaraRaderaDet var reptilhjärnan som agerade :)
SvaraRaderahanna: det hjärnan säger låter helt logiskt i stundens hetta! :D
SvaraRaderasara: you wish :P
lotta: och den har jag inte förlåtit än ;)