lördag, oktober 1

Oh. My. God.

Jag befinner mig på fotbolls... stället. Med miljoner föräldrar och tusen barn. Stora människor spelar fotboll på andra planer och skriker Kom igen nu gubbar!!!  Mångas engagemang är, ehm, rätt stort. Och det är väl utmärkt för barnens skull.

Jag känner mig som en katt bland hermeliner.

6 kommentarer:

  1. Hjälp, jag lider med dig. Jag hade aldrig fixat att stå vid sidolinjen och låtsas vara intresserad. Kan du ta med en snygg fällstol och en Vogue?

    SvaraRadera
  2. Här är en till som lider med dig. Ett (eller var det två?!) av mina kids fick testa det här med fotboll, jag ska säga som det är; jag är tacksam att ingen nappade. När det kom till att "stå i kiosken och sälja korv" varje söndag så började jag springa bort från fotbollsplanen...

    SvaraRadera
  3. hanna: ha ha, ja då hade jag smält in ;D fast vetu, nånting hände när sonen började spela, det blev spännande!

    librarybeth: ;D

    SvaraRadera
  4. haha välkommen får man väl säga :) ! Har en snart 14-åring som spelat sen ca 7-årsåldern. Jobbigt för morsan som vet nada om fotboll, men med facit i hand kan jag säga att det har varit mycket utvecklande för sonen. Det där att vara del av ett lag.....det är en bra sak att lära sig!

    SvaraRadera
  5. Visst är det intressant när man transformeras till "sport-morsa"!? Snart signar du upp dig som co-tränare :)

    SvaraRadera
  6. b-m: sunt sätt att se på det, tack!

    franklyanna: that´ll be the day ;)

    SvaraRadera