Fotbollsmatch i ösregn och blåst så intensiv att paraplyn böjde sig. Dom tappra små herrarna spelade ändå med liv och lust. Och vann sådär galet med 15-2. Jag ringde hem och beställde bastu så att vi kunde tina upp efteråt.
Jag känner inte riktigt igen mig själv. Jag har förvandlats till någon som står och skriker JOBBA! och JAAAA! och HEJA CARL! och MÅÅÅL! Är det rätt?
Ja det är rätt tycker jag! Vi är några ivriga mammor som brukar stå och heja vid våra söners fotbollsmatcher och alltid efter matchen får vi höra av dem att det tyckte det var så roligt när de hörde oss gasta och hejja. Man gör ju det på ett positivt sätt! Lika fint som man också applåderar när målvakten i motståndarlaget gör en snygg räddning:) Det är ödmjukt det!
SvaraRaderaKlart det är rätt!
SvaraRaderaHelt rätt
SvaraRaderaUndrens tid är inte förbi...eller så är hoppet helt ute....välj själv!
SvaraRaderaEh ... Nää, inte helrätt, det kan jag inte tycka. Men så har jag världens mest osportiga son, så jag har aldrig prövat. Kanske har jag egentligen fel, men ett glas vin och en tidning skulsmäller högre i min värld.
SvaraRaderaSkulsmäller? S-m-ä-l-l-e-r. Ska det stå.
SvaraRaderaVisst är det bra. Så länge du inte gör som jag och en av de andra mammorna gjorde. Vi jublade när fel lag gjorde mål. Som ursäkt får jag väl skylla på kaffedrickandet och allt sladder som skulle utbytas. ;-)
SvaraRaderarosie: eller hur! :)
SvaraRaderaminna: !
att ha det gott: :)
anonym: vi kan väl ta lite av båda.
hanna: jag hade inte heller provat, tänkte som du innan. now I´ve crossed over... ;)
liet just nu: önskar jag hade haft kaffe, men jag hade fullt upp att hålla kvar paraplyet i regnstormen!
Snart slutar de tycka det är så kul när morsan gastar så passa på.
SvaraRadera