Jag har stött och blött det förr. Prova badkläder på våren innan varken färg eller form infunnit sig. Och för varje år känns det som att den där formen blir lite mer oformlig...
Nåväl, jag stod där i provrummet och konstaterade att här får vi frambringa storlek medium nertill och small upptill. Och sände en tanke till en text jag läste nyligen i en Mama (hos tandläkaren?). Om att strunta i det faktum att man inte längre kommer i storlek 36 över rumpan utan faktiskt får välja 42 för att få plats. Och istället för att få ångest känna stolthet över kroppen som har fått till storverken BARNEN. Som har kånkat på dom och tagit hand om dom i magen. Då är det ok att den inte ser ut som en benget. Länge leve kroppen ju!
Tack det där var precis vad jag behövde höra. Har varit lite ledsen över att min rumpa för alltid verkar ha antagit stl 40 och att magen är lite sladdrig. Men den här kroppen har frambringat 2 ljuvliga starka friska pojkar, så vad deppar jag för!?
SvaraRaderaKram och leve kroppen. Nu skiter vi i sladdret.
Verkligen. Och det enda sättet att se snygg ut är att klä sin kropp i kläder som den får rum i.
SvaraRaderamen precis. go go go, kroppen!
SvaraRaderaAbsolut! Har däremot inte så svårt att dra en större storlek när jag köper nya plagg. Jag är van att ha olika storlekar pga min längd. Det är värre att inte passa i tidigare favoritplagg och värst att fötterna växt 1/2 storlek sen barnen kom...
SvaraRaderaTummen upp Linda. :-)
SvaraRaderasofie: nu skiter vi i sladdret!
SvaraRaderaminna: word!
linda: yey!
mis(s)match: hårt!
vv: tummen upp :)
Trist bara att det blivit så för mig också, som inte fött några barn. Har liksom inget att skylla på/trösta mig med :)
SvaraRaderamalin k: fast du har säkert haft trevligt med kroppen på andra sätt? :)
SvaraRaderaYES! Kroppen äger!
SvaraRadera