Ut å kuta

Jag tackade visst ja till Vårruset. Fem kilometer klarar man ju. Nu finns det ingen återvändo, bara ut och kuta. Maken har hetsat igång mig att tävla mot honom med RunKeeper. Vi tog varsin vända ikväll. Jag tänkte att jag kan ju gå lite också, såhär första vändan. Men icke! En röst överröstade var femte minut Spotify och hetsade mig att fortsätta springa. Halvdöd efter fyra kilometer (men lite snabbare än maken, he he). Nu mör.

Jag ger ordet purpur ett ansikte.