Bibliotekarien har läst

Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij

Min syn på min egen arbetsarkår har drastiskt förändrats efter att jag läst denna mastodontiga bok. I tystaden som råder i det enorma biblioteket glider dom fram, bibliotekarierna. Ludna och kloförsedda. Hungriga. På människokött. Ja och så handlade ju boken om en massa annat också. Mest läskigheter. Och tragik. För det är liksom ganska kört för mänskligheten.

Moskva 2033. Världen ligger i ruiner, jordytan är kontaminerad och ett rov för solens dödliga strålar. En sista människospillra har sökt skydd i Moskva-metron, världens största atombombssäkra bunker, där stationerna har omvandlats till små statsstater med egna ideologier och styrelseskick. Överallt pågår en ständig kamp om livsutrymmet, vattenfiltren, elaggregaten och svampodlingarna, alltmedan mörkret och fasan härskar i tunnlarna.

Inte den typ av litteratur jag brukar läsa. Men jag gillade den. Och ger den en stark 3:a.