En helt vanlig dag i biblioteket

Jag pratar ibland högt för mig själv. Och ännu oftare viskar jag "högt". Som nyss. Går genom biblioteket och gnolar tyst på Happy are they leddyhoo leddyleehoo... (Sound of music för den oförstående) samtidigt som jag tänker på en grej och viskande utbrister Men det är ju inte klokt!

Just som jag uttalar orden tyst men ändå hörbart tittar jag upp och ser att det sitter en forskare i soffan och iakttar mig.

...leddyhoo leddyleehoo...