Läser om åldersnoja lite här och var. Pratar med folk som ojar sig. Själv babblar jag alltid vitt och brett om att åldras med värdighet yada yada yada. Om att det är härligt att var här och nu och ingen annanstans.
Nyss kollade jag på en sajt där en bedårande ung dam mannekängade i olika klädesplagg. Sådär fräsch och ungdomlig. Så nu sitter jag här och känner mig, om inte gammal så förbannat snudd på medelålders. Jag fyller 37 om ett par veckor. Lucky thirtyseven! Eller nåt. Jo, det känns bra. Jag vill fortfarande inte vara någon annanstans än här och nu. Men purung är jag ju inte. Tänk när man var det.
*muttrar lite* ...slår vad om att hon mannekängen inte fött två barn...
37 är helt perfekt ju, hjärtat. Och 45 också:)
SvaraRaderaJag är mindre nojjig nu. Fyller 45 i oktober. Nu tänker jag inte så mycket ålder längre.. ( fasst 5 år till 50 är lite surrealistiskt). Summa summarum: Allt är lättare efter 40. :)
SvaraRaderapim: helt perfekt :)
SvaraRaderacicci: ha ha, det låter bra ;D
tänk på mig då...
SvaraRaderaTss 37 är ju bara barnet, jag minns när jag var det. Livet lekte ;)
SvaraRaderaVänta bara tills du passerat 40-strecket....mooaaahhahha (that's my evil laugh!)
SvaraRaderaSjälv är jag 41!
SvaraRaderaDu är bara barnet!