Igår åt vi jordgubbar efter maten. Utan något till, bara plocka ur skålen.
- Men... är det socker på gubbarna? utbrast jag.
- Ja bara lite.
Men hur kan man sockra svenska härliga röda redan i sig söta jordgubbar?! Det går över mitt förstånd. Dom smakar alldeles för sött då.
Det tar inte slut där. Idag vankades det pannkaka till lunch. Vispgräde till såklart.
- Ta lite socker i grädden när du vispar, säger min far.
- Nej nej NEJ! Nu får ni väl ge er! Det måste inte vara socker i allt.
Så, det blev inget socker i vispgrädden. Någonstans måste jag sätta ner foten. Vad är det med föräldrar och socker? Holy macarony...
Haha håller med. När min älskade morfar levde tog han nästan illa upp om man inte sockrade jordgubbarna och grädden :-) Han kunde säga det (och jag överdriver inte) 4-5 gånger varje gång man åt det.."men ska du inte ha lite socker ändå?"
SvaraRaderahoho, jag håller med - det sockras och saltas för mycket i det här landet :)
SvaraRaderam: och så åt man det vita på fläsket :D
SvaraRaderahedgehog: hellre salt än socker!
ja herregud... mina föräldrar är nästan likadana, men värst är mina svärföräldrar. jordgubbarna brukar verkligen simma i sockerlag trots att dom har glass till. uäck!
SvaraRaderajosefine r: hemskans!
SvaraRaderaDet är nåt med den där efterkrigsgenerationen (och deras barn), det ska kompenseras i decennier för att nån fick äta barkbröd 1942.....
SvaraRaderaffs: ha ha ha :D
SvaraRaderaJag är definitivt yngre än dina morföräldrar men grädde SKA det vara socker i, smackar ju bara fett annars. Gärna på jordgubbar också.
SvaraRaderaanna: där går våra meningar isär :P
SvaraRadera