söndag, april 20

Livet e en fest, håll me om de

Dottern har för vana att alltid bli på dåligt humör lagom till middagen. Oavsett om vi dinerar vid halvsex eller klockan sju. Gallskrik heter hennes melodi. Ikväll passade dessutom sonen på att somna i soffan strax innan middagen, vilket fick till följd en rikitgt illbattig och grinig liten pojke vid matbordet. Två galningar således. Gemensamma måltider? Glöm det.

Jag tänker att om 18 år ser vi tillbaka och skrattar åt det.

26 kommentarer:

  1. Vår lilla prins tycker också att det är perfekt att vara igång då mor och far ska äta. Han tycker då rakt inte att vi ska få käka tillsammans!

    SvaraRadera
  2. Tror inte du behöver vänta 18 år...man glömmer fort. Sitter med en minsting på 5 år och kommer knappt ihåg hur det var att ha det som du har det...Liket lever!

    SvaraRadera
  3. spiro: onda små människor ;D

    ankiefontän: jag tog kanske i lite där... ;)

    SvaraRadera
  4. och det andra magiska... de sover och sover... mem så fort man öppnar munnen för att ta en tugga på maten så PLING vaken!

    SvaraRadera
  5. Känner igen det där, alla mina tre var sådana. Spelar ingen roll när man äter, att man har ammat precis innan, de MÅSTE skrika när de vuxna ska äta...

    SvaraRadera
  6. Exsqueeze me, från det ena till det andra; är det too late att bli en buzzador, ellör? Tänkte mejla adress (för ev inbjudan) till Dig. Very najs, zänk jo plis

    SvaraRadera
  7. Sa precis samma sak till maken igår: " När tror du att man får någon matro vid middagsbordet igen" och han svarade "Tja om en så där 17 år kanske" :-D

    Det härliga med barn är ju att man tappar tidsperspektivet för att man måste vara så i nuet. Den här småbarnsperioden kommer förmodligen att kännas som en fjärt i horisonten alt en avlägsen hägring när man ligger klarvaken på helgnätterna och väntar på att de tidigare småttingarna ska behaga komma hem :-D Bevare oss!

    SvaraRadera
  8. hahaha - finns det någon småbarnsfamilj som kan äta i lugn och ro?
    Finns det någon tonårsfamilj som kan det förresten... ;)

    SvaraRadera
  9. Hihihi På tal om gemensamma middagar så tyckte jag det var trevlgit här hemma med alla samlade vid middagsbordet för en gångs skull. Insåg inte då att det bara skulle vara för en stund. När jag ska ta mer undrar Yngsta dottern (snart 17) om fadern är färdig så de kan åka. De reser sig och försvinner iväg. Han skjutsar till pojkvännen eftersom bussarna gick så tokigt.
    Strax efter att han kommit tillbaka undrar Äldsta dottern om han kan skjutsa till pojkvännen eftersom bägge bussalternativen just har gått.
    Det vara den söndag kvällen.

    SvaraRadera
  10. Kul att läsa såna här inlägg, det gör ju att man inser att man ska passa på att njuta nu när man bara har EN kinkig son vid bordet. Om ett halvår har jag en till kinkis som säkert är ännu värre. Sonen går iaf att muta..... ;-)

    SvaraRadera
  11. Jag tror förresten att internatdagis vore en riktig affärsidé...

    SvaraRadera
  12. De små liven verkar ha en övernaturlig rader för att skrika när det inte passar ;D

    SvaraRadera
  13. Det är inte lätt med tonåringar vid matbordet heller...
    Småbarn små bekymmer, stora barn ....

    SvaraRadera
  14. Och sover de så vaknar de precis när man ska äta. För att inte tala om kaffe. Jag kunde vara i ett annat rum och sonen vaknade ändå så fort jag så mycket som sniffade på en kaffekopp. Tänk om den där talagen kunde användas till något annat...

    SvaraRadera
  15. Hedgehog-sara har så rätt. Mina grabbar är ju 15 och 16,5 och vi äter sällan tillsammans och när vi gör det är det knappast lungt:)

    SvaraRadera
  16. minna: sluga och beräknande ligger dom där och låtsas sova... :P

    helena s: japp, sån är lagen!

    nadia: inbjudan skickad :D

    jessica e: ja nu vet man ju iallafall var man har dom :D

    hedgehog: det kanske inte existerar?

    intressesmurfen: det låter ganska kört ;D

    SvaraRadera
  17. maria: ja njut! :D närå det är mysigt också mitt i allt kaos!

    maria: men usch vad man skulle sakna dom!

    annie: ja på nåt sätt känner dom av det :P

    anonym: vi har tonåringar på plats varannan vecka, dom måste vara otroligt skötsamma för småttingarna slår dom med hästlängder :P

    e: ha ha ha, ja tänk om!

    stumpan: :P

    SvaraRadera
  18. Men eller hur.........jag har en 19åring här hemma. Det minsta man gör är att skratta....inte för jag vill vara taskig alltså....(Men jag förstår vad du menar!) :D

    SvaraRadera
  19. ingela: vojne vojne... aldrig nån ro ;)

    SvaraRadera
  20. Ja, det verkar vara något med just middagar som får igång barn...ha ha. Det är samma visa här.

    SvaraRadera
  21. beyond sötsur: och mat som är så gott! ;D

    SvaraRadera
  22. Vet inte hur många middagar jag ätit med Sessorna på amnningskudden ;)

    SvaraRadera
  23. Du är en mycket, mycket klok kvinna!:D

    SvaraRadera
  24. frida: ja om dom nöjer sig med att äta så. här är det ilsket skrik vad man än gör :S

    anna ser dej: ha ha! :D

    SvaraRadera
  25. Linda K: SMÅ barn SMÅ bekymmer. STORA barn GIGANTISKA bekymmer. Bara så att du vet o är med på banan... NJUT medans du kan. :)

    SvaraRadera
  26. ingela: vi HAR ju stora barn också. dom är milda :P

    SvaraRadera