Det finns, företrädelsevis äldre herrar, på mitt jobb som tar sig själva på största allvar men inte respekterar andras professioner. Jag har gått utbildningar i hur man skriver. Poppius och andra skrivarkurser. Jag kan det och jag gör det bra.
Så. Som intranätansvarig intervjuar jag, skriver en nyheter och skickar till de berörda för godkännande. Och får inte sällan tillbaka nyheten helt omskriven. På stel och obegriplig byråkratisvenska.
För att jag är "tjej"? För att jag är yngre? För att jag inte är betrodd? Dom ska bara uttala sig om saken, sen skriver jag det. Fatta.
Är det inte för att de är äldre män som forskar? Enligt dem själva brukar ju det vara det högsta kastet av alla... blä för såna gubbar!
SvaraRaderaFör att de är dumma i huvudet och inte kan annat än fikussvenska?
SvaraRaderaSkulle vara min gissning!
sandra: mest icke forskande gubbar faktiskt, såna där administrativa... men blä för dom också!
SvaraRaderaangelica: ha ha ha! ska jag svara nästa gång :D
Det beror säkerligen på alla de ovanstående skälen, nu är du ju desstom GRAVID! Och det är väl vetenskapligt bevisat att då kan kvinnor inte tänka, eller ja, vi kan väl aldrig tänka?! Finns väl inget värre än klapp på huvudet, både fysiskt och psykiskt. Spö skulle betonghäckarna ha!
SvaraRaderaStå på dig (och när du blir less kan du käka lite Daim och muttra "föräldraledig, föräldraledig" som ett mantra.
camilla: ja det är klart, jag är ju tjock och förvirrad. tyvärr händer samma sak för min kollega som är smal som en vidja också. men tjej. och ung. och ogravid.
SvaraRaderajag mantrar på! :D
Jag blir så gaaaalen när jag hör detta! Orkar du platta till gubbarna eller ignorerar du vänligt men bestämt deras övertramp?
SvaraRaderaJag vet vad du menar, letmetellya! "Min" myndighet är full av experter och det är samma sak. Jag tror att de tycker det är läskigt när deras sakfrågor, som är superkomplicerade, superviktiga och superwhatever helt plötsligt går att uttrycka på ett ENKELT sätt. "Vaddå, nu kan ju vem som helst förstå" liksom. Har väl med makt att göra. Målgruppsanpassning är ett relativt okänt begrepp i dessa kretsar... Man får se det som ett långsiktigt arbete att bli tagen på allvar & utbilda dem om vad vi kommunikatörer kan. Ett par riktigt lyckade insatser där deras budskap - i begriplig form - har nått målgruppen brukar ta skruv...
SvaraRaderaAtt det ska vara så svårt för äldre herrar att arbeta med unga kvinnor? Och behandla dem som de behandlar sina övriga medelålders manliga kollegor.
SvaraRaderaByråkratisvenska gör för övrigt ingen glad. Inte sega betonghäckar heller. ;)
Medelåldriga byråkrat-gubbar! Who needs them?
SvaraRaderadorisettan: jag förklarar vänligt men bestämt att det är MITT jobb att skriva artiklarna, tackar för deras synpunkter och skriver som jag vill ;)
SvaraRaderakajsa: kämpigt, man får vara vänlig men bestämd :)
sara: trist, man får hoppas att dom helt enkelt blir färre i takt med att åren går. fast det kommer kanske bara nya.. :O
petra: dom är säkert bra på det dom gör, men jag petar inte i deras jobb och förväntar mig samma sak tillbaka.
Word! Jag är också tjej, yngre och inte betrodd. Nästa gång ska jag skriva föjande i ett mejl till den som sticker upp: Du ska bara uttala dig om saken, sen skriver jag det. Fatta. Det ska bli roligt!
SvaraRaderaofta nör jag intervjuat vill människorna se det innan artikeln går i tryck.
SvaraRaderajavisst, säger jag, du får gärna titta om det fins FAKTAFEL. jag ändrar sällan något annat. mitt språk ska synas och dessutom ska det vara lätt om svårt. journalistik i en liten ask.
så dra till med det där om faktafel till tråkgubbarna.
peter: girlpower! :D
SvaraRaderalinda: exakt.
Exakt så. Du är redaktör. Du bestämmer. Basta.
SvaraRadera