Sonen satt kvar på barnavdelningen och tittade i böcker medan jag gick bort till självutlåningen. Efter ett tag började han ropa mamma ganska högt så jag hyschade på honom, också rätt högt för att han skulle höra. Då vände sig ett par tjejer om och tittade lite skrämda på mig.
- Ja inte till er alltså, hasplade jag ur mig. Och så började vi alla tokfnissa.
- Vi trodde du var en sån där sur bibliotekarie, sa den ena.
- Bibliotekarie, men inte sur.
- Phu!
Gulligt värre.
SvaraRaderaSträngda bibliotikarien!!
;-)
Tack vare dig sâ tänker jag pâ Mulberry 8h/24h om dagen!
Tack för den!
Kram
lillie: tack vare mig? hurdå? titta in på min bloppis förresten, där har du en mullbärsskjorta :)
SvaraRaderakram!
Åh jag saknar ibland att arbeta på bibliotek. Tystnaden är mediativ. Få arbetsplatser som är sådär.
SvaraRaderaulrika: fast jag har alltid radio på rummet, gillar inte knäpptyst :)
SvaraRaderaDär jag jobbar extra (ett stadsbibliotek) är det minsann inte tyst för fem öre. Nästan så jag vill hyscha lite för sakens skull... Om jag inte gör det kanske jag inte är en ÄKTA bibliotekarie. ;-)
SvaraRaderaemma: då är jag nog inte det heller :P
SvaraRaderahaha - the bad librarian liksom :)
SvaraRaderaJag har skrivit om dig på min blogg! Se det som en utmaning (om du inte gjort den tidigare förstås)! :-)
SvaraRaderahedgehog: bibliotekarien som går runt och hyschar lite allmänt i bekant miljö :P
SvaraRaderafrida: ups! får kolla in!