Som alla andra?

Jag är så normal att jag undrar om jag verkligen är normal? Allt är så bra så, hjärta och puls och järn och allt vad det är dom mäter. Om nån skulle säga att något var lite onormalt skulle jag väl ramla omkull i chock (MEN GUU VAD SUGEN JAG BLEV PÅ SUSHI PRECIS NU!). Jag klagar inte, tvärtom, tack tack för att allt är som det ska. Men ibland funderar jag på att tatuera in normal på armen.

...eller nej, jag är väl inte alls normal förresten. Inte på alla sätt. Jag gör massor av onormala saker. Världens finaste Clara har utmanat mig att lista såna saker. Ska bara fundera lite.

Vill ni höra en onormal grej redan nu? Jag har ältat passivt sen i somras och nu har jag slagit till på en rosa blus!

(SICILIA, HELT OFATTBART ATT DU INTE ÄR PÅ PLATS OCH ÄTER SUSHI-LUNCH MED MIG!)