Trist med tryck

Maken tjackade Whyredbyxor i helgen. I morse när han skulle inviga dom satt ett larm kvar. Så han fick åka tillbaka till butiken. För sveda och verk fick han en mössa. Som det står Whyred på.

Och det är därför jag är här. För att beskriva mina avoga inställning gentemot kläder med märkets namn präntat på. Det blir inte fulare än så. Känslan av fulkopia är fullkomlig. Känslan av att vara smaklöst hipphoppig är i det närmaste hundraprocentig. Känslan av att vara tillbaka i sent 80-tal (back in the days) hägrar. Ett märke som måste trycka sitt namn på sina plagg? Patetiskt.

Den enda som möjligen kommer att bära den mössan är sonen.

Och ja, jag är fortfarande överdrivet trött.