Jag bara slår en signal

Ibland agerar jag sån där ringa-runt:are. Har jag siktet inställt på något kan jag ringa butiker från norraste norr till södraste söder för att komma över det jag trånar efter. Ja hej jag heter Linda och jag undrar om ni har den där i storlek så-och-så... På så sätt har jag kommit över en del dyrgripar som jag inte hade velat vara utan. Älskade Cornelia-kuvertet till exempel, levererades från superschysst tjej i butik i Åre.

Det är deppigt när man får ge upp för att det man söker är slut överallt. Men ibland händer det att jag är lite före min tid. Och det är ju snudd på trevligt eftersom det får mig att känna mig före min tid. Säg, rent hypotetiskt, att jag ringde en skobutik och frågade efter en sko jag sett. Så kanske tjejen i butiken fullkomligt hypotetiskt svarade vaa nä den har jag inte hört talas om... men vänta, nu ser jag att vi inte fått in den än. Den kommer då och då. Hypotetiskt sett skulle jag vara rätt nöjd med mig själv då.

Om jag jobbade i skobutik skulle jag plugga in alla skor och som är på g. Man vill väl ha koll? Precis som jag pluggar in alla böcker som kommer ut om totalförsvaret. Hö hö.

UPDATE: Jag skrev just superschysst i det här inlägget. Jag önskar att jag inte hade gjort det. Det är snudd på som att skriva supersmurfigt, och då kan man lika gärna lägga ner.