Singing in the rain

När jag cyklar lyssnar jag på radio. Zappar vilt mellan olika frekvenser för att undvika reklam och hårdrock. Inte sällan händer det att jag fantiserar ganska friskt och fantastiskt under mina cykelturer. Om att jag kan sjunga och så. Att jag typ står på en scen och sjunger. När dessa fantasier tar fart har jag en känsla av att det syns på mig, kanske allra mest i mitt ansikte som grimascherar vilt och sjunger med (högt, ibland riktigt högt).

Jag har börjat reflektera över att det finns en omgivning. Som ser mig. Där jag kommer på min hoj. Skrålandes och ibland snudd på gestikulerandes. Jag torde vara en syn.