Det är bara måndag och jag är redan helt flippad. Frustandes och fnissandes försökte jag återge något kul för kollegan som jag hörde på radio. Det roliga pågick samtidigt som jag berättade.
- Ha ha ha... pAmela, hon ville att hennes namn skulle uttalas pAmela, gu vad dumt... och han på radio sa pÄmela men då sa hon jag brukar säga pAmela jag, ha ha ha!!!
Min kollega avbröt efter en stund:
- Linda jag har ingen aning om vad du pratar om... pratar du ens med mig?
Ibland undrar jag verkligen vem jag pratar med. Mig själv? Hela världen? Jesus?
Hihi, jag skrattade åxå :) Fast mer åt det faktum att hon hette Pamela...kanske elakt, men jag har lite svårt för vissa namn bara. Smaken är ju som, ja du vet :) Ha en bra måndag! MVH//Karin
SvaraRaderakarin b: ja bara det är ju skrattvärt ;D man tänker ju osäkt på dallas... bra dag du oxå!
SvaraRaderahahahah! det var skitkul! Jag hade fattat att du pratade med mig, tror jag... alla på mitt jobb tror alltid att jag är konstig och ingen vet vem jag pratar med..(brukar vara mig själv)
SvaraRaderadet är inte alltid så noga...
SvaraRaderacatja: man kan ju alltid låtsas att man pratar i en osynlig mobiltelefon, inbyggd i örat eller nåt... :P
SvaraRaderaminna: man har alltid en jesus :)
Hahaha, det låter som en konversation (?) jag kan ha med maken. Förslagsvis gärna då han betalar räkningar, spelar dataspel, kollar på F1 eller någon film.... :)
SvaraRaderapämelaaaa, don't break this heart of mine, just remebeeeer, it may not heal this tiiiime...
SvaraRaderasanna: det är tacksamt, då svarar dom ja på vadsomhelst ;)
SvaraRaderatoto-polly: *frustar*
Hehehe, det var roligt berättat även om jag absolut inte förstår nåt heller. Men jag kan se dig och kollegan framför mig. He he! Du är för skön:D
SvaraRaderaanna ser dej: kram :)
SvaraRadera