Inspirationsdagen

Jag har ont i skrattmsuklerna efter ett galet inspirerande, tänkvärd och rolig dag. Åh vad härligt med folk som gillar att stå på en scen och prata! Detta kan jag säga om Mads: han var liksom mindre än jag föreställt mig och ganska sunkigt klädd (men ack så stilig), han har Dieselkalsonger och han levde kanske inte till hundra procent upp till mina romatiska ideal. Bidragande till detta kan vara att det satt runt tusen medelålders tanter i salongen och dregglade, och sånt förtar stämningen. Men han var såklart en jesus. (kolla rumpan, fniss)

Det konstigaste på hela dagen var att vid två tillfällen stegade Tommy Nilsson in på scenen och läste dikter som han skrivit själv. Det skulle föreställa dagens surprise. Kalla mig grym, men det var mer ett antiklimax.

Jag är helt slut. Make, kom hem med vin!