Jag blir tokig på människor som en lönehelg på stan liksom flanerar fram i godan ro, gärna flera stycken i rad, glatt pratandes med stora leenden på läpparna. F*n det ska ju vara svårt, hetsigt och på gränsen till irriterat att vara där! Jag kan inte ta det lugnt på stan. Jag måste rusa lugnt. Jag måste hinna innan tiden tar slut. Jag vill gå i rulltrapporna, inte stå. Jag vill komma förbi långsamma personer, inte snällt lunka bakom. Det känns som motion. Då mår jag bra ;
Jag kan efter denna dag konstatera två ting:
Top Shop är inte för mig. Ser en massa snyggt som andra hittat där, och så går jag dit. Och hittar ingenting. Dessutom känns det som det bara är tonåringar där samtidigt med mig.
Mitt andra konstaterande är att jag inte gör mig i pösiga Acne på stan. Särskilt inte med låga stövlar till. Sällan har min häck sett så motbjudande ut i en provhytt!
Phu. Men kul var det!
Topshop är nästan alltid en upplevelse men där brukar jag i bland hitta prylar (peppar,peppar)
SvaraRaderaSen går jag också alltid fort, det ligger liksom inte för mig att gå sakta.... MOVE OVER SNIGLAR!! liksom :D
Jag aktar mig för att gå på stan en lönehelg. Mesta tiden går ju åt till att köa. Kö till provhytten, kassan, på gatan, bilkö... Tisdagar är bäst:)
SvaraRaderaannie: just så! :D jag kanske måste vara i butiken mer än 3 minuter för att hitta nåt i och för sig...
SvaraRaderakatja: det gick faktiskt riktigt bra ändå. Inga bilköer eftersom jag tog t-banan, brukar hugga herrarnas provhytt om det är kö, slapp kassan idag ;) och undverk värsta shoppingstråken. hepp!