Svart månad

Åt h-vete med köpstoppet. Vad gör man när man hittar en klänning som talar till en?

Klänningen: Hej. Köp mig.
Linda: Hej. Du är jättefin! ....*svimmar omedelbart av prislappen*
Klänningen: Kom igen, du kan ha mig jämt, både till vardags och till fint.
Butiksbiträdet: Jag bor mer eller mindre i min.
Linda: Ok jag provar dej väl då. P-r-o-v-a-r bara.
[provar]
Linda: *nynnar i äkta Fyra bröllop och en begravning-anda*... can't smile without you. I cant' laugh and I can't walk, finding it hard ... and you must know what I'm going through, I just can't smile without you...
Klänningen: Nå? Tänker du hänga tillbaka mej nu?
Linda: *ser sig om med rovlysten blick* Nej! Du är min, bara min.
Klänningen: *förnöjt* Tänkte väl. Vi kommer att bli bästisar du och jag.
Linda [till klänningen och butiksbiträdet]: Jag tar hem på öppet köp, ok?
Klänningen och butiksbiträdet unisont: Prima! Du kommer inte att ångra dig!
Linda: Maybe I will, maybe I won´t.

[to be continued]