Att sova eller inte sova?

Det är frågan. I natt när sonen vaknade stup i ett och gastade efter välling som inte fanns tillgänglig tänkte jag att nej jag ooorkar inte, jag mååååste få sova. I morrn är det jag som går och lägger mig i tid så att jag kommer upp någorlunda utvilad. Men sen idag när jag strosade på stan med solen i ansiktet ändrade jag mig och tänkte äsch vem behöver sova 7 timmar per natt? Runt 6 räcker. Jag kollar på CSI och fixar lite, och är i säng runt elva. Sonen har fått en ovana att vakna mellan tio och elva på kvällen och vägra somna om om inte mamma är med. Och det ska vara i mammas och pappas säng. Suck, nu ligger han här i soffan bredvid mig...dags att hoppa i säng. Hoppas innerligt han börjar sova bättre när dagis kommerigång igen. Godnatt nummer två nudå, sonen.