Nu blev det en sån där "tänk vad bra jag har det iallafall"-stund. Ett par nära vänner till mig har jobbiga barnproblem av olika slag. Tänker mycket på dom och vill vara ett stöd så mycket jag kan.
Att sonen är en trotsig liten tvåårsherre som emellanåt är stört omöjlig känns som det bästa man kan önska sig. Älskar dig lille man.
Min mor har alltid sagt att det var tonåren som var jobbigast...
SvaraRaderaNågot att se fram emot?
japaneseviking: det blir bara bättre och bättre :)
SvaraRadera