Huvudsaken

Mission accomplished! Gick ju riktigt bra, även om jag kommer att gå som en cowboy resten av dagen. Och på vägen hem kommer de två hatbackarna, vidrigt långa och seeeega. Jag brukar svära då.

Min mamma är sjuksyster och min pappa har jobbat på Länsförsäkringar, så jag har alltid blivit matad med berättelser om hur det kan gå när man inte har hjälm. Brutna nackar, förlamningar, hjärnskador och sånt. Så jag tycker det känns självklart att sätta den där rätt fula hjälmen på huvudet. Hellre ful och hel än snygg och trasig, eller hur? Jag som dessutom har ett dokumenterat stort huvud! Det blir inte mindre kan jag avslöja så här i förtrolighet på bloggen.

Fniss, måste bara berätta vad min kompis sa när vi i ungdomen tågluffade i Italien. Hon har motsatt problem, alltså ett ganska litet huvud. HA HA HA nä förlåt vad fel det lät, det ser inte litet ut. Men ja hela hon är typ liten. Jaha nu har jag snart sabbat den här historien helt... iallafall, en försäljare försökte kränga hattar och kepsar till oss i Florens. Han kämpade hårt och länge med olika modeller tills min kära vän lite ittiterat utbrast:

No thanks, my head is very small!

HA HA HA HA!!!!