Plågsamma minnen av icke-köp som borde varit köp

Inspirerad av Anna kommer min lista här:

1. Estrid Ericssons elefanttyg i lin reades för några år sedan ut på Svenskt Tenn, för typ 100 kr/m. I rött, grönt och gult. Vanligtvis kostar det 640 kr. Jag och kusinen var där och klämde lite på tyget men av någon, än idag okänd, anledning köpte vi inte en endaste meter. Hur är det möjligt? Kunde för guds skull ha bullat upp med några meter och klätt in strykbrädan, sytt gardiner eller vad som helst. När vi vill plåga oss själva tar vi upp den incidenten, kusinen och jag och låter *suck* och *pust* och *stön*.
2. En enorm Andy Warholbok gravt prisnedsatt på ett konstmuseum i Finland. I efterhand har jag vid flera tillfällen känt behov av den, just då trodde jag att det var klokt att spara pengarna. 300 kronor!
3. Bälte på Tant Gredelin som jag pillade på länge och väl. Ångrade mig sen och gick tillbaka men då fanns det såklart inte kvar. Smärta.
4. Blus med spets och krås på H&M nyligen. Provade en 38:a som var perfekt. Men ibland får jag en släng av sparsamhetstänk, så jag lämnade den på sin galge. Dagen efter hade Helena af Sandeberg på sig "min" blus i ett reportage i SvD. Då ville jag plötsligt ha den mer än någonsin. Och alla andra också. För på H&M var den finito. Överallt. Tro mig, jag kan det där med att ringa runt.

...listan kan nog bli oändlig, men just nu distraheras jag av desperata hemmafruar.