fredag, december 12

Och så tårar


Den här har jag som innan-jag-somnar-bok och till-frukosten-bok. Det tar mig sällsamt lång tid att läsa den. Inte för att den är dålig, det är väl bara så att jag både somnar och äter snabbt.

Saken är den att jag gråter nästan varje gång jag läser den. Det är så mycket fint och sorgligt i boken att jag inte kan låta bli att böla. Tänker varje gång, jaha nu igen... 

Nu närmar jag mig slutet. Jag tror jag kommer att sakna boken när den är slut. Gråten till trots.

4 kommentarer:

  1. Jag läste den i somras när vi var i Grekland - jag grät vid poolen, flera gånger och finalen läste jag på balkongen som tur var. Älskade den där boken <3

    SvaraRadera
  2. Tycker så mycket om din blogg Linda. På riktigt!
    Tack :)
    Kram Monica

    SvaraRadera
  3. Men då kan du läsa om Britt-Marie i nästa bok. Den var enligt mig bättre. BM är ju med i din nuvarande bok

    SvaraRadera
  4. sara: samma här :)

    monica: men tack! vad glad jag blir. kram tillbaka :)

    marie: aha, det finns en till?

    SvaraRadera