Jag vet inte vad det har tagit åt maken. Han tittar på fotboll vareviga kväll. Så brukar han inte hålla på. I början störde jag mig vansinnigt på det där bakgrundsljudet under matcherna men nu har jag blivit immun.
Det roar mig dock att med ett halvt öra lyssna på kommentatorerna. Dom upprepar sig gärna när dom säger något. Och dom uttalar sig stundtals poetiskt.
- Hur hittar han den vinkeln? HUR hittar han det vinkeln?
- Det är tårar. Det är Maicons tårar.
Visst blir man tinnitus-galen på tutorna! Jag var nära att bilda en Facebookgrupp....
SvaraRaderaJag hakar på i gruppen diiiirekt. För övrigt kan fotboll faktiskt vara poesi. Ibland. När det är VM. Tut.
SvaraRaderaMin fotbollsgalna sambo har knappt tittat alls. Vad har hänt där liksom..?
SvaraRaderaffp och librarybeth: jag skulle nog också våga mig ut på facebook och joina :)
SvaraRaderahanna: det är något skumt med detta vm...
Åh, jag vill också vara fotbollsfru så man kvalar in på listan över heta WAGS: http://kandisnytt.msn.se/index.cfm?objectid=85827
SvaraRaderaskåneanan: skam.
SvaraRaderalivet runt 30...5: ha ha ha!
Min är lika trist Jag har laddat med lite böcker
SvaraRadera