måndag, juni 2

Kom ihåg

Så många olika miner i lilla ansiktet och rörelser med händerna. Jag hade glömt bort dom sen sonen var bebis. Nu upprepar dottern allt. Och ljuden, ljuden! Hon pratar långa gurglande haranger. Jag vill stoppa dom små lätena i en burk och kunna plocka fram senare när hon är stor.

Vi måste filma henne, så att allt det där underbara inte försvinner och jag glömmer igen.

9 kommentarer:

  1. På min tid hade mamma ingen filmkamera men hon spelade in mig vid olika åldrar första gången är jag några månader på band. Så roligt att lysnna på dem nu.

    SvaraRadera
  2. Men vilken liten guldklimp, jag blir helt kär:)

    SvaraRadera
  3. johanna: vad kul! :D

    anna funderar: man blir gärna det :)

    SvaraRadera
  4. Sötaste fina!!

    Och tusen tack för Gina. Jag älskar den. Den satt som ett smäck.

    SvaraRadera
  5. Åh, jag önskar att man kunde plocka fram de här gobitarna ur hjärnan...som ju faktiskt sparar allt någonstans. En annan gobit är ju den ljuvliga doften av bebisen...mmm. Det är ju liksom inte samma grej när de är 6 år o luktar tåbira o prutt :(

    SvaraRadera
  6. tanja: vad kul, tack själv! :D

    tant t: ja lukten är ju gudomlig, den vill jag också ha i en burk!

    SvaraRadera
  7. Åh vilken liten söting, ser ut som en liten polkagris i den där outfiten=o)!!

    SvaraRadera
  8. Guu så söt hon är vill ochså ha en till men men...

    SvaraRadera
  9. världen är liten: vår lilla sailor :D

    sanna: ha ha ha ;)

    SvaraRadera