Testa det här: spring det snabbaste du kan upp och ner för en trappa i en minut. Snabbt ska det gå! Sen sätter du dig ner. Och lyssnar på flåset. Så låter jag. Sittandes. Utan att ha sprungit det minsta. Jag blir anfådd av att andas.
Och. Jag skulle kunna tänka mig en cocacola nu igen. Jag börjar bli helt odräglig.
Jobbigt! Men snart är det över!
SvaraRadera35 days to go :D
kram
annie: tack, stor kram i retur :)
SvaraRaderaSå var jag när vi sågs sist i Skrapangallerian... och jag DOG ju av uppförsbacken till Wardrobe...
SvaraRaderaminna: nu är du smal och grasil (?) som ett rådjurskid... jag vågar nästan inte träffa dig :O
SvaraRaderaGrasil - that is me!
SvaraRaderaminna. det låter så konstigt, heter det så? graciös?
SvaraRaderagracil (jag kan inte låta bli att lägga mig i, är en sådan besserwisser...)
SvaraRaderaTänk, vilken fantastisk förträngningsmekanism som vi kvinnor besitter. Fast vi gått igenom denna mardröm som sista tiden av graviditeten innebär med en alltför stor "ryggsäck" på magen som ALLTID är ivägen och förstör livet fullständigt, gör vi om det!! Jag lyckades dessutom med att få barn nummer 2 i februari när dunjackan var lämpligaste outfiten och den blivande storebrodern bara var 18 månader och behövde hjälp med det mesta. Men nu har jag lärt mig!!!Jag ska inte bli sugen igen på fler barn, jag ska inte! Fast de är för tjusande...när de kommit ut och själva förlossningen var ju inte hela världen av smärta och dödsångest...bara lite...
SvaraRaderapetra: låter fortfarande... utländskt... ?
SvaraRaderaullis: visst är det så! man ska aldrig nånsin igen på allt som är heligt... och så sitter man här och är tjock igen! fast allt är ju värt det, kan knappt vänta på den där lilla mjuka goa bebin :)
jag gick hastigt till ett annat rum igår kväll för att svara i telefonen. mannen frågade undrande om jag sprungit eftersom jag flåsade.
SvaraRaderajag svarade sanningsenligt att jag rest mig ur sofffan och gått 15 meter...
han skrattade...
/Helena 26 dagar kvar...
helena: I hear ya, sistah! :D
SvaraRadera