fredag, februari 22

Man frågar sig gång på gång

När jag hämtade sonen på dagis hade han ett par av mina strumpor på sig. Jag har storlek 40, han 28. Det är maken som hjälper sonen med kläder på morgonen. Men hur han lyckades med detta?

8 kommentarer:

  1. Har man bara snopp kan man tydligen lyckas med det mesta.
    =)
    Ha en bra fredagskväll!

    SvaraRadera
  2. hahahahahahaha - det var bra jobbat måste jag säga :)

    SvaraRadera
  3. Jag fattar precis, det var väl dom strumpisarna som låg närmast!!!

    SvaraRadera
  4. Han kanske trodde att hälen var något för knäskålen?? Är han ingenjör för de ... tänker till så :D

    Grattis till vinsten!

    SvaraRadera
  5. Hehehe... Min man brukar göra likadant... Så fort det är strumpor med mönster på så tror han att det är sönernas... :-D

    SvaraRadera
  6. åsa s: ha ha, jag lyckas i och för sig rätt bra med muff också ;)

    hedgehog: vadå dom låg i carls garderob, var makens förklaring :P

    anna funderar: ja, inte så noga :D

    camilla: jag vet inte om han tänkte så mycket alls ;) tack!

    kojja: jag har inga mönstrade, men det funakde bra ändå :)

    SvaraRadera
  7. Åh vad gulligt! Det är sådant som piggar upp tillvaron :)

    SvaraRadera
  8. mimo: ha ha, jo. men jag tyckte lite synd om sonen :)

    SvaraRadera