söndag, september 27

Till tårar

Ni har rätt. Jag skrattar så jag grinar av 9 1/2 månad. Av nån anledning kunde jag nästan inte sluta efter att ha läst följande:

Jag har lugg! Jag har inte haft lugg sen jag sjöng i kyrkokören. När jag ser mig i spegeln får jag lust att sjunga "Gud du är här i detta rum finns också du fast jag inte ser dig eller hör dig, så är du här just nu".

6 kommentarer:

  1. det är lite pinigt att läsa den boken på bussen, när man måste frusta fram ett skratt liksom.. men vadå? då får ju de andra på bussen flina också!
    mycket rolig bok!

    SvaraRadera
  2. ff: jag fattar vad du menar! hela familjen garvade till slut åt míg :D

    amanda: :D

    minna: :D

    SvaraRadera
  3. Coolt! Utan att känna dig så visste jag att vi skulle garva åt samma saker.

    SvaraRadera