lördag, januari 24

Bibliotekarien har sett

Vi såg den andra Arn-filmen igår. Det är lite komiskt att se svenska skådespelare i tempelriddarmode och medeltids(?)munderingar. Men den var väl helt ok. Och sorglig, jag fick gråta på slutet.

Tänk att bli kär, sen sitta en massa år i ett kloster och inte veta vad som händer utanför, komma ut och träffa sin kärlek, som dör efter ett par år. Uhu.

9 kommentarer:

  1. Men vilken fläta. Jag vill också ha lång, tjock fläta!

    SvaraRadera
  2. flicka: helt galet mycket hår!

    SvaraRadera
  3. hmmm, har aldrig fattat grejen med Arn, varken böcker eller film...

    SvaraRadera
  4. "jag har svurit att vänta på arn"..
    åh fatta kärlekshistorien... :)
    jag trodde inte på de där filmerna så jag såg de inte, o läste inte heller, men så såg jag reklamen.. åh kärlekshistorien spm visades.. o nej.. jag ångrade inte mitt beslut att faktiskt se dem :)

    SvaraRadera
  5. annie: jag läste böckerna, faktiskt helt ok. filmerna också. fast inte min favoritgrej det där med riddare... :P

    ff: dom var helt ok tycker jag med :)

    SvaraRadera
  6. Bättre det scenariot än att aldrig älskat och blivit älskad själv... faktiskt.

    SvaraRadera
  7. Jag älskade Arn-filmerna...trots att jag trodde att jag inte skulle gilla dem. Enda negativa var det deppiga slutet i 2:an :(

    SvaraRadera
  8. tant t: deppigt och vackert :)

    SvaraRadera