Jag är lite äcklad. Av mig själv. Och delar i terapeutiskt syfte med mig av äcklet till er. Det är inget stort äckel, men det finns där.
Igår avslutades vår "avdelningsdag" med mingel. Dryck och snittar. Ganska mastiga snittar. Dom var mycket goda (och passade bra eftersom jag sen skulle åka direkt och veckohandla och därmed komma hem senare än middagstid). Det blev ett antal snittar över. Som vi tog med tillbaka till jobbet och la i kylen för morgondagens (alltså dagens) sugna.
I morse när jag kom till jobbet slog det mig: Det finns snittar! Snittarna var goda! Jag gick till kylen, tog två (stora, och då menar jag som små mackor) snittar och tryckte i mig i ett nafs (så att ingen skulle se mig). För att jag var hungrig? Nej. För att jag behövde dom? Ingalunda. För att jag använde hjärnan? På intet vis. Jag bara gjorde det, utan vett och reson. Dom var inte ens särskilt goda längre, lite saggiga sådär efter en natt i kylen.
Nu mår jag illa och är äcklad. Men, mitt hjärta är lättat. Tack för att ni tog del av äcklet.
3 kommentarer:
Jag hade en sån dag igår. Satt hemma och pluggade...det hade räckt med en kopp te men istället tog jag både det ena och det andra från skafferiet och kylen. Man kan ju undra hur det står till i huvudet...ja du är inte ensam i alla fall! Det bara blir så ibland men nu bär det av till friskis. Ha en bra dag!
Linda
Tack Linda. Hej, jag heter Libby och får också den sortens infall att köra i mig onödigheter som inte ens är särskilt goda emellanåt....;)
linda: friskis i morrn för mig! dito :)
librarybeth: jag tror det händer oss alla... :)
Skicka en kommentar